Anorexia del 3
Efter kanske ett halvår blev jag frisk från min anorexi. Den lilla boken jag hade använt försvann, men i hemlighet ersattes den av andra tvångstankar. Det skönaste var dock att depressionen var som bortblåst. Jag kunde äta vad jag ville och umgås med mina vänner på ett normalt sätt igen. (även om mitt liv såg helt annorlunda ut mot innan sjukdomen). Men så året efter fick jag åter ett slag i magen. Jag var inte lycklig. Det spelade ingen roll hur mycket och vad jag åt. Lyckan kom inte för det. Så jag slutade äta, den här gången nästan helt. Till frukost tog jag en frukt, till middag två frukter och till kvällsmat åt jag det som stod till buds så länge det inte var för onyttigt.
Jag gick ner i vikt väldigt fort. Poff, så var 10 kg borta. Längre hann jag inte gå innan två av mina bästa vänner sade till kuratorn. Jag satt i klassrummet då någon knackade på dörren. Lärarinnan öppnar, säger några ord sedan vänder hon sig om mot mig. Alla andra gör likadant. Det var kuratorn som ville att jag skulle komma.
På vägen ner till hennes rum berättade hon att det var två stycken som ville träffa mig. "Nej", tänkte jag. "Bara det inte är mina föräldrar." Men så sade hon att det var två tjejor. "Kanske två läkare?" Men så var inte fallet.
När hon öppnade dörren satt mina två närmsta vänner där och grät. Tydligen var de rädda för att jag skulle bli arg på dem för att de skvallrat. Det blev jag såklart inte men efter mötet var jag tvungen att besöka skolsköterskan som sedan ringde till BUP ännu en gång. Några månader senare blev jag återigen "frisk".
