thefighter

Idag gick allt åt helvete. Mamma och jag åker in till storstan för att shoppa på mellandagsrean. Efter att ha gått in i första affären får jag en panikattack i kassakön. Jag knycklar ihop nummerlappen, hänger tillbaka tröja som jag hade velat köpa och går därifrån. Mamma kommer efter. Jag ljuger och säger att jag har jätteont i huvudet och att jag måste vila. Mamma sitter ner en stund med mig men sedan säger jag att hon kan gå och shoppa lite medan jag sitter kvar. Efter en halvtimme känner jag mig alldeles gråtfärdig. Här sitter jag, 19 snart 20 år gammal, och kan inte ens handla själv trots att min mamma är med. Hur många gånger har jag inte fått skylla på huvudvärk, att jag måste bort, inte kan komma, måste hem och äta, inte mår bra. Jag klarar inte det här längre! Här ligger jag nu, frisk som en nötkärna, och låtas att jag är sjuk samt har jätteont i huvudet för att ingen ska få reda på min hemlighet. Har sovit i två timmar för att försöka fly från vardagen, mitt liv och mina bekymmer men när jag vaknar kommer allting bara tillbaka.   

Hur ska det nu gå med alla mina planer? Sista året på gymnasiet. Nästa höst hade jag velat söka in till Göteborgs universitet, flytta hemifrån, bli vuxen, klara mig själv, få nya vänner och ett nytt liv. Men inget av detta kommer jag kunna genomföra som läget är idag. Jag kommer bli den som blev kvar. Den som misslyckades.