Jag kunde inte lämna

En typisk sak som hände under min sjukaste period med ätstörningen var att jag inte kunde lämna saker. Ingen fick ge mig ett glas vatten. Tänk om dem hällt socker i det?! Men inte ens om jag själv hällt upp ett glas så kunde jag dricka vattnet om jag så bara för en sekund hade lämnat det utom synhåll. Jag var helt säker på att både mamma och pappa gjorde allt för att göda mig. Det var grädde i maten och socker i vattnet. 
Jag kunde inte heller lägga bestick på bordet. Det kunde ju faktiskt finnas smulor där. Extra kalorier med andra ord. Tänk vad ens hjärna kan ställa till det för en. Det spelar ingen roll hur klok man är. Hur duktig man är i skolan. Hur bra barndom man haft. En psykisk sjukdom kan drabba vem som helst och då spelar det ingen roll vem du är eller vad du tidigare fått lära dig.    
Trackback
RSS 2.0