Så kan det gå

Var inne i storstan igår och shoppade. Gick riktigt bra först. Skulle hitta en vinterjacka, så sprang runt i alla affärerna och letade. Efter ett par timmar fann jag den ultimata jackan med en matchande halsduk till i en av affärerna, dessutom hade dem en jättefin stickad tröja där som jag ville ha.
"Det här vill jag ha!" sade jag till mamma.
Men när jag kom ut från provhytten kände jag hur kroppen inte kunde bära mig längre. Händerna skakade och benen blev bara svagare och svagare.
"Eller förresten..." Jag började tveka. Skulle jag klara av att gå fram till kassan och betala? Men jag ville ju så gärna ha jackan... Jag är ingen person som shoppar onödigt mycket grejer (kanske märks) just därför var detta så viktigt för mig. Jag hade hittat det jag sökte efter, tyckte jättemycket om det, mamma var med, det var inte alltför mycket folk i affären och på kortet fanns väl sparade pengar som gav mig tillåtelse att unna mig något för en gångs skull. 
"Jag tror inte jag vill ha det..." kläckte jag ur mig. 
"Men.." Mamma såg förvånad ut. "Du tyckte ju om det så mycket. Klart du ska köpa det!" 
"Nej..." 

Vi gick ut ur affären tomhänta. Jag kände hur nära tårarna jag var och mamma sade åt mig flera gånger; 
"Ska vi inte gå tillbaka och köpa jackan? Jag ser ju att du så gärna vill ha den." 
"Nej, jag vill inte prova något mer nu.." svarade jag.   
Men som tur var lugnade jag ner mig efter en halvtimme. Mamma kom med förslaget att hon kunde hjälpa mig med pengarna om det var det som hade fått mig att tveka och då fick jag en idé. Eftersom jag inte visste om mitt kort skulle fungera i affären så sade jag att jag måste ta ut pengar ur automaten, och då kunde mamma betala med mina pengar och sina så slipper jag stå framme i kassan själv. Jag sa att jag tog det som en förtidig julklapp.

Efter några timmar var det dags att köpa skor. Jag hittar ett par jättefina svarta stövlar men när vi går fram till kassan frågar mamma;
"Ska jag betala nu och så ger du mig pengar, eller ska vi testa och se om ditt kort fungerar i affären? så vet du det till sen."
"Nja...jao. jag kan ju testa.."
Jag hinner liksom inte bli rädd utan jag tar fram mitt kort, betalar utan problem trots att kortläsaren läser av fel en gång, och går därifrån utan minsta skakning i kroppen! Det kändes så himla bra och från att ha trott att min värld skulle rasa samman så fick jag livsgnistan åter! Detta ska jag kämpa för!

Trackback
RSS 2.0