Livsgnistan borttappad
Allting känns så hopplöst idag. Är det för att det är måndag måntro? Nej, jag tror jag återigen har tappat den där livsgnistan som krävs för att överhuvudtaget tycka något är roligt. De senaste månaderna har varit så konstiga. Jag kan skratta och le på dagen. Ha kul på riktigt. Men sedan när kvällen kommer ligger jag och gråter i min säng och tycker livet är värdelöst. Jag är någonstans mittemellan. Jag kan fortfarande må bra även fast jag vet hur hopplöst allting egentligen är.
Idag stänger sökningen till högskolan. I sommar kommer beskedet. Blir jag antagen? Om så är fallet, kommer jag ens att klara av att flytta hemifrån, till en ny stad, en ny skola, ett nytt liv? Lilla jag som inte ens kan gå och handla själv? Jag tror den borttappade livsgnistan inte kommer tillbaka just därför. För att jag är ful, värdelös och för att jag vet att jag inte kommer klara mig i höst. Jag kommer få flytta hem igen. Misslyckad med studieskulder och nedbrutet självförtoende. Bortglömd av alla de som går vidare i livet.
