Siffror och namn

Det var inte bara så att jag inte kunde uttala matord. Efter en tid med OCD tillät inte min hjärna mig att säga siffror högre än min vikt. Det var jobbigt, svårt och frustrerande att försöka prata runt både ord och tal hela tiden. När kvällen kom var jag så trött och utmattad. Jag grät och grät. Varför?  

Även namn på människor hade stor inverkan på mig. Jag fick endast tänka på de som var smala och fina. Sade jag fel kunde jag förvandlas till den personen, förlora mig själv. På tv:n kunde jag knappast titta. Om det senaste jag ser är en tjock person så kommer det smitta av sig på mig, tänkte jag. Namnen ekade i huvudet. Bilderna av vackra människor spelade upp sig för mitt inre. Det fanns en ordning. Än idag ploppar namnen och bilderna upp i huvudet. Men jag är frisk nu. Jag ler och skjuter undan dem. De har ingen inverkan på mig längre, de dyker bara upp av gammal vana. Något hjärnan min gör automatiskt efter alla dessa år.       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0