Ihålig som en holk
Ont i huvudet. Ständigt trött. Värk i ryggen, ilningar i tänderna, kramp i musklerna, knak i lederna, svid i ögonen och tom i bollen. Aptiten är helt borta. Till middag lyckades jag bara ta några tuggor av min kebabtallrik, senare fick jag tvinga i mig en isglass för att få något i magen. Förstår inte vad det är för fel på mig men troligtvis är det psykologiskt. Känner mig så tom. Musten har gått ur. Att vara ledsen är en sak. Glad en annan. Men ett liv utan känslor är ingenting att ha. Jag varken gråter eller skrattar. Så vad är jag då? Död? För första gången på många år kan jag göra vad jag vill utan att min ätstörning, OCD eller agorafobi hindrar mig och så kommer den här apatin över mig istället som en blixt från klar himmel! Ibland undrar jag om det finns någon där uppe som bestämt att jag aldrig ska få finna lyckan...
Kommentarer
Trackback