thefighter

Mamma och V hade nyss en livlig diskussion här hemma om psykiska samt fysiska problem. Jag stannade upp i mitt läsande och spetsade öronen. Vad jag hörde fick mig att stelna till av förvåning. Mamma har tydligen samma problem som jag! Jag är helt chockad men även lättad på något vis! I ovana situationer så börjar hon också skaka om händerna och kan inte röra sig normalt och när hon åker iväg till ett nytt ställe så känner hon sig obekväm och lite osäker. Att hon tog upp det är för att V insisterar på att han inte mår dåligt psykisk utan att han har en muskelsjukdom i ryggen men mamma vill få det till att det sitter i hjärnan eftersom han aldrig har ont hemma utan bara i sociala sammanhang. Hon förklarade vad endast tankar kan göra med kroppen. 

Åh, jag skulle bara vilja spring fram till henne och berätta alltihop nu. Jag trodde aldrig jag skulle finna någon med samma problem som jag och här har jag min egen mamma som lever med likadana symptom men som klarar av dem utan problem. (Hon har alltså inte agorafobi utan bara skakningar.) Jag funderar på att en dag berätta allt för henne. Men inte nu. Inte än. Sen. Kanske när jag är frisk, om jag nu blir det någon gång. Då ska jag ge henne adressen till den här bloggen och eventuellt låta henne få läsa alla mina dagböcker. Men inte nu. Tiden är inte inne ännu. Jag är inte redo.