thefighter

Jag tänker inte säga orden. Jag vill inte, jag vägrar. Men ändå ligger dem där på tungan, så lätta att kläcka ur sig. Droppen som fick bägaren att rinna över har sedan länge fallit. Nu forsar det som vattenfall längs kanterna. Floder breder ut sig och skapar ett hav av tårar som aldrig tar slut. Jag har förlorat någonting som inte går att ta på men som är viktigare än allt annat. Varför lever vi bara en gång? Kan jag inte få en chans till? Få födas om till en lycklig människa? Jag tänker inte säga orden. Jag vill inte, jag vägrar. Men ändå ligger dem där på tungan, så lätta att kläcka ur sig. Jag ger upp.