När jag tänker efter
Håller just nu på att läsa en bok om KBT. KBT är en typ av behandlingsform för personer med psykiska sjukdomar som bl.a. agorafobi. Där står det att man under en panikattack ska försöka tänka igenom varför man reagerar som man gör och nu tror jag att jag kommit på det. Eller jag har nog vetat det hela tiden, men nu kan jag liksom sätta ord på mitt beteende.
Egentligen är jag inte nervös för att handla, betala i kassan, gå in i affären, vistas bland människor, stå i kö, köra bil själv osv. Det står att en agorafobiker är rädd för situationer man inte kan fly ifrån, sant, men varför vill jag kunna fly?
Det jag är rädd för är att vara nervös. Så fort jag känner de där skakningarna, adrenalinet, hjärtslagen som slår fortare och fortare, andetagen som blir kortare, kroppen som blir ryckig och stel - då blir jag rädd. Inte för att dö, vilket tydligen är rätt vanligt bland de med agorafobi, utan för att göra bort mig, inte kunna hålla i saker, inte kunna skriva, äta, prata, röra mig. Min rädla utvecklas till panik och så får jag en attack vilket resulterar i ännu större rädla och nervositet inför nästa sociala situation. Det blir som en ond spiral som gör att jag blir nervös för att bli nervös och så blir jag nervös och då blir jag rädd att andra ska märka och sen när de väl gör det så får jag panik.
Så, nu har jag kommit en bit på vägen i alla fall. Alltid en bra början att kunna analysera och förstå varför jag gör som jag gör. Ska till biblioteket idag och låna engelskaböcker till skolan. Förhoppningsvis går det bra och även om det inte gör det så får jag inte ge upp. Jag måste försöka acceptera att jag är nervös, att jag skakar. Det visar ju bara att man lever.
Snön har förresten kommit hit nu. Mysigt! 
