Sjuk eller frisk?
När har man egentligen anorexi? När bör man klassas som sjuk? Visst, jag fick min diagnos när jag var gravt underviktigt men jag är lika sjuk nu som då. Man kan vara normalviktigt och ha en ätstörning liksom man kan vara underviktig och vara hur frisk som helst.
Jag minns den där sommaren för några år sedan. Jag tittade mig i spegeln och tyckte att jag blivit så mycket smalare. Bröstbenen lekte under huden och kläderna hängde, men jag åt precis som vanligt. Visserligen rörde jag på mig väldigt mycket men varje helg slank det ner både godis och pizza, så sjuk det var jag då icke. Såg jag kanske i syne? Min OCD sade mig att inte lita på mig själv. Jag måste finna vågen!
Mamma och pappa hade den fortfarande gömd sedan året innan då jag för andra gången gått ner mig i en svacka. Jag hittade dock den lilla maskinen efter en stunds letande. Den låg i garderoben under en trave med kläder. Hjärtat bultade. Hur skulle jag reagera? Jag klev sakta upp som vore vågen av glas. (Det var den ju också men ni förtstår vad jag menar). Siffrorna steg men till min bestörtning, glädje och fasa stannade dem på ynka 42 kg. Jag kunde knappt tro det! Här stod jag, frisk som en nötkärna utan något som helst anorektisktliknande beteende och vägde lika lite som jag gjort när jag var som sjukast. Hur var detta möjligt?
Men där och då, när mitt huvud förstod hur lite jag vägde, så blev jag sjuk...igen.
Jag minns den där sommaren för några år sedan. Jag tittade mig i spegeln och tyckte att jag blivit så mycket smalare. Bröstbenen lekte under huden och kläderna hängde, men jag åt precis som vanligt. Visserligen rörde jag på mig väldigt mycket men varje helg slank det ner både godis och pizza, så sjuk det var jag då icke. Såg jag kanske i syne? Min OCD sade mig att inte lita på mig själv. Jag måste finna vågen!
Mamma och pappa hade den fortfarande gömd sedan året innan då jag för andra gången gått ner mig i en svacka. Jag hittade dock den lilla maskinen efter en stunds letande. Den låg i garderoben under en trave med kläder. Hjärtat bultade. Hur skulle jag reagera? Jag klev sakta upp som vore vågen av glas. (Det var den ju också men ni förtstår vad jag menar). Siffrorna steg men till min bestörtning, glädje och fasa stannade dem på ynka 42 kg. Jag kunde knappt tro det! Här stod jag, frisk som en nötkärna utan något som helst anorektisktliknande beteende och vägde lika lite som jag gjort när jag var som sjukast. Hur var detta möjligt?
Men där och då, när mitt huvud förstod hur lite jag vägde, så blev jag sjuk...igen.
Kommentarer
Trackback
