Det är på riktigt
Vissa tror att anorexia och andra ätstörningar är på låtsas. Att vi självmant svälter oss. Att vi sakta och plågsamt förstör våra kroppar ända in till döden. Att det är vi som vägrar att äta fast hungern sliter oss i stycken. Så varför gråter vi? Varför skriker vi ut i natten och önskar att helvetet vore över? Varför fortsätter vi att kämpa med maten som är vår värsta fiende?
Det är skillnad på att banta och på att ha en ätstörning. Att äta lite och röra på sig mycket för att man vill vara smal som en modell är en sak men att höra dumma röster i huvudet och få ångest efter att ha ätit ett äpple är något helt annat. När jag äntligen hade blivit av med mina tvångstankar angående förbudet att kunna tänka på mat och godis så gick jag och funderade på alla de goda ting som jag en gång i framtiden kanske skulle kunna äta igen. Jag drömde om den ljuvliga chokladen Risen, Marabou och allt annat som får tungan att vattnas. Jag ville så gärna kunna äta det. Men vet ni vad? Jag kunde inte. Jag fick inte. Om jag trots alla förbud tog en endaste lite tugga rasade min värld samman. Jag blev tusen gånger tjockare nästa dag i spegeln och jag straffades hårt med panikångest och skuldkänslor. Vad tjänar det till att äta om man inte kan njuta och må bra av det? En ätstörning har man inte för att det är roligt. De som påstår att det är påhitt och löjligt kan likaväl säga att både autism och schizofreni är rena rama dumheterna. Allt sitter i hjärnan. Den styr. Tankar, känsor, rörelser, lukt, smak m.m. En störning i hjärnan kan därför orsaka oerhörda illusioner och röster som för personen i fråga verkar verkliga. När man dessutom svälter sig så tar hjärnan ännu mera stryk eftersom den till stor del består av fett som sakta försvinner. Även den klokaste måste se sig besegrad någon gång. Ni ser ju bara på det jag skrivit tidigare om min OCD, hur knäpp man kan bli. Jag vågade inte ens lämna ett glas vatten på diskbänken för att jag var livrädd att någon skulle ha hällt socker eller fett i det. Bestick kunde jag inte heller lägga ner på bordet eller någon annanstans av rädsla för att de skulle få med sig en smula av något onyttigt.
Varför man får en ätstörning kan ha sina olika anledningar. En närståendes dödsfall, mobbning, en bantning som går fel, misshandel, andra psykiska störningar m.m. Grejen är den att det inte är något man väljer utan det är ett sätt för vissa personer att hantera sina känslor på. En del skär sig, vissa tar droger och andra svälter sig. Det är med andra ord känslor fångade i handlingar. Känslor så starka att det leder till ett beroende, en ond cirkel som utan hjälp kan vara svår att stoppa. Jag tror ingen vill möta det okända i döden frivilligt. Det är något man gör om ljuset på jorden har slocknat och mörkret ses som en välsignelse.
Det är skillnad på att banta och på att ha en ätstörning. Att äta lite och röra på sig mycket för att man vill vara smal som en modell är en sak men att höra dumma röster i huvudet och få ångest efter att ha ätit ett äpple är något helt annat. När jag äntligen hade blivit av med mina tvångstankar angående förbudet att kunna tänka på mat och godis så gick jag och funderade på alla de goda ting som jag en gång i framtiden kanske skulle kunna äta igen. Jag drömde om den ljuvliga chokladen Risen, Marabou och allt annat som får tungan att vattnas. Jag ville så gärna kunna äta det. Men vet ni vad? Jag kunde inte. Jag fick inte. Om jag trots alla förbud tog en endaste lite tugga rasade min värld samman. Jag blev tusen gånger tjockare nästa dag i spegeln och jag straffades hårt med panikångest och skuldkänslor. Vad tjänar det till att äta om man inte kan njuta och må bra av det? En ätstörning har man inte för att det är roligt. De som påstår att det är påhitt och löjligt kan likaväl säga att både autism och schizofreni är rena rama dumheterna. Allt sitter i hjärnan. Den styr. Tankar, känsor, rörelser, lukt, smak m.m. En störning i hjärnan kan därför orsaka oerhörda illusioner och röster som för personen i fråga verkar verkliga. När man dessutom svälter sig så tar hjärnan ännu mera stryk eftersom den till stor del består av fett som sakta försvinner. Även den klokaste måste se sig besegrad någon gång. Ni ser ju bara på det jag skrivit tidigare om min OCD, hur knäpp man kan bli. Jag vågade inte ens lämna ett glas vatten på diskbänken för att jag var livrädd att någon skulle ha hällt socker eller fett i det. Bestick kunde jag inte heller lägga ner på bordet eller någon annanstans av rädsla för att de skulle få med sig en smula av något onyttigt.
Varför man får en ätstörning kan ha sina olika anledningar. En närståendes dödsfall, mobbning, en bantning som går fel, misshandel, andra psykiska störningar m.m. Grejen är den att det inte är något man väljer utan det är ett sätt för vissa personer att hantera sina känslor på. En del skär sig, vissa tar droger och andra svälter sig. Det är med andra ord känslor fångade i handlingar. Känslor så starka att det leder till ett beroende, en ond cirkel som utan hjälp kan vara svår att stoppa. Jag tror ingen vill möta det okända i döden frivilligt. Det är något man gör om ljuset på jorden har slocknat och mörkret ses som en välsignelse.
Kommentarer
Trackback
