Det du ser är inte sanningen
Jag är tjock. Jag är ful. Hur vet jag att det jag ser i spegeln är sant? Någon säger till mig att jag är smal. Talar du sanning eller är det bara tomma ord? Om jag inte tänker mina tvångstankar så kommer jag vakna upp nästa dag fulare än en häxa och tjockare än en gris. Alla kommer ljuga och säga att jag är fin, att mina tankar är dumma och att den rätta jag är den jag ser i spegeln. Men tänk om det inte är så? Tänk om jag är jätteful? Skulle du hellre vilja vara vidrig och äcklig fast alla ser dig som fin eller tvärtom?
Jag hatade filmen Min stora kärlek. Den handlade exakt om det som jag var rädd för under min tid med OCD. Även om alla skulle se mig som en prinsessa så var jag livrädd för att jag egentligen var jättehemsk, grotesk och tjock. Men vem finns det då som ser det? Som bryr sig? Ingen. Men jag kunde inte släppa den läskiga tanken på att jag kanske, kanske, kanske var osynligt ful.
Jag hatade filmen Min stora kärlek. Den handlade exakt om det som jag var rädd för under min tid med OCD. Även om alla skulle se mig som en prinsessa så var jag livrädd för att jag egentligen var jättehemsk, grotesk och tjock. Men vem finns det då som ser det? Som bryr sig? Ingen. Men jag kunde inte släppa den läskiga tanken på att jag kanske, kanske, kanske var osynligt ful.
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Herregud vad jag känner igen det där. Kallas även inbillad fulhetssyndrom (dysmorfofobi). Jag kan tro att jag stinker och att jag egentligen är riktigt grotesk. Ibland känner jag mig fin, men sen helt plötsligt får jag för mig att jag bara inbillade mig att jag var fin och att jag egentligen är skitäcklig och ful, kanske stinker som bara den också! Har problem i vardagen, ganska ofta.. Får bland annat för mig att min högersida är jätteful. Jag jobbar ständigt med mig själv, med min OCD, dysmorfofobi, emetofobi och min ibland plötsligt kommande socialfobi.
Kram Jennifer
Trackback
