Le för fan

Känner mig dum, ful och äcklig. Meningslös och oönskad. Jag söker kontakt, närhet och kärlek. Allt jag får tillbaka är tomma ord och kyla. Jag är som en svamp som tar åt mig allt runt omkring, både positivt och negativt. En gammal svamp som för länge sedan hade behövt tvättas och kramas ur för att bli helt ren igen. Men den tiden är förbi. Jag blir ärrad varje år, varje dag, varje minut. Jag lever i en värld som jag önskar vore bättre men som inte kan erbjuda mig något annat än det jag redan har. För det finns inget mer. Detta är allt. När jag dör är det över. Lika bra att njuta av helvetet innan det tar slut. Njuta av att plågas, njuta av skiten. Var glad för det förjävliga livet du har och le åt motgångarna, för snart har du ingenting att sysselsätta dig med längre. Döden är en evig tomhet och livet en långsam plåga. Le för fan.           

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0