thefighter

Under en tid hade jag så många tvångstankar malandes i huvudet samtidigt att jag än idag plötsligt kan dra mig till minnes flera stycken som jag totalt hade glömt bort att jag en gång hade. Det kan vara då någon säger eller gör något speciellt som de återigen gör sig påminda.

 

Idag när jag satt hemma hos mormor och morfar och åt middag drog jag mig till minnes att jag under en kort period alltid var tvungen att lämna kvar mat på tallriken. Lite av varje sort. En bit potatis, en gnutta sallad, en tugga biff osv. Jag såg till att i god tid skära bort de bitar som jag visste att jag var tvungen att lämna kvar. Mina kompisar tyckte det var komiskt och jag skämtade bort det som om det vore en kul grej som jag höll på med. Men så var inte fallet. Det var blodigt allvar. Det här var dock ingen av de långvariga och psykiskt jobbiga varianterna av tvångstankar. Det fanns aldrig någon rädsla för att misslyckas med denna uppgift och efter, ja vad kan det har varit - ett år?, ersatte min hjärna denna handling med andra tvång och ritualer.