Så dumt
Svårt att berätta
Det blev inget bra igår. Brorsan fick skjutsa mamma och pappa. Jag blev så ledsen och besviken på mig själv att när de sedan kom hem runt 10 på kvällen låg jag i min säng och grät. Pappa tände en brasa och kom sedan upp till mig för att säga att vi kunde sitta där nere och mysa framför tv:n. Jag torkade snabbt tårarna innan han såg något, och så gick jag ner till dem andra. Självklart märkte de att jag inte var som jag brukar, men när mamma frågade vad som var fel ljög jag och sade att jag hade ont i huvudet. Efter deras uppmaningar tryckte jag i mig lite värktabletter till ingen nytta och lade mig vid tv:n invirad i ett täcke framför den värmande eldstaden. Jag vet inte om de fattade ändå för mamma tjatade hela tiden om att jag skulle ha huvudet i hennes knä och innan vi gick och lade oss gav pappa mig en kram.
Idag känns det lite bättre. Hämtade ut paketet tillsammans med pappa och det gick fint.
Att skämmas
Det blir nästan ännu värre när man egentligen har det bra. Jag har en underbar familj, underbara vänner, lätt för mig i skolan, många hobbys jag tycker om att göra men ändå mår jag inte som jag borde. Och vad händer då? Jo, jag skäms. Ordentligt.
Bjuder på en bild av en liten humla som jag fotade i somras. Humlor är nog de sötaste insekterna och fjärilar de vackraste.
Gårdagen
Som ni kan se så har jag gjort en söt liten bakgrund till bloggen nu. Kommer kanske komma upp en header med lite bilder snart, måste bara sätta mig ner och göra den först. Alla foton ni kommer få se i bloggen är tagna av mig om det inte står något annat.
Så, hur såg gårdagen ut då? Helt okej även om det är mycket som ska göras. Det är lite stressigt i skolan nu. För er som undrar så läser jag gymnasiet på distans så det är väldigt mycket självstudier och eget ansvar. Men det faller mig väldigt bra i smaken! Är inne på mitt sista år nu och de allra tyngst kurserna radar upp sig. Skönt att ha de jobbiga mattekurserna klara i alla fall. hehe
Nästa inlägg kommer att handla om anorexin och hur den började när jag var 14 år. Det är en lång historia jag har att berätta så jag kommer nog dela in den i flera avsnitt. Vi hörs snart!
Här är min lilla kompis som jag älskar att fota. Jag har gjort honom själv i papper.
Vad är detta för blogg då?
Egentligen så har jag redan en som jag är riktigt nöjd med, men i denna kommer jag att vara anonym och berätta mer om den "mörka sidan" av mig själv som inte nämns på min andra hemsida. Få se om jag har ork till att göra en fin liten design till den här också. Kan ju inte använda några av mina bilder som visar vem jag är, men har lite idéer på hur jag ska göra istället.
Så lite kort om vad denna blogg kommer handla om;
♥ Mina ätstörningar
♥ OCD
♥ Agorafobi
♥ Depression
Som sagt; den mörka sidan av mig. höhö
Det jag vill med bloggen överlag är att nå ut till andra som, precis som jag, känner sig ensamna och utanför det "normala", dessutom är detta ett utmärkt sätt för mig att få skriva av mig "på riktigt" och inte bara låtsas att allt är bra hela tiden, vilket jag gör i min andra blogg.
